Ibland får man kort man inte vill ha, som till exempel ett skolkort där man ser ut som en fuckad bäver eller en ruter tvåa när man bygger på en royal straight flush. Eller när ens inbjudningskort till ett bröllop kommer. Man vet inte om man ska bränna kortet, sätta sig på det eller om man bara ska kasta det i papperkorgen.  Men man vill inte se.

Man (läs: jag)  vill leva i min förnekelse bubbla där inget förändras. Dock förändras allt. Hela tiden. Människor flyttar till usa, till...Australien, de gifter sig, blir gravida, de försvinner ut ur ens liv. Jag får panik bara jag tänker på det. Det är nu två månader kvar i skoldagar och sen ska vi leka vuxna. Eller ja, vi har ju en sista sommar innan det är dax.

Jag ska vara ärlig, jag är skiträdd. Jag är rädd att förlora de som betyder, jag är rädd för vad som väntar efter sommaren. Jag är rädd för att jag ska misslyckas. Jag är rädd för att jag ska bli bortglömd. Jag är rädd, jag är skiträdd.