Hej igen!
Det har gått ett tag sen jag skrev här (exakt är det en månad och två veckor sen), det har hänt en del sen dess. Under den senaste månaden har mycket saker hänt, stora saker.

Du vet när något stort händer och det känns som om ödet precis sparkat dig i magen. Det gör så ont att kroppen stänger av och man tappar verklighetsuppfattningen, man blir medvetslös. När du väl kommer tillbaka till verkligheten så har någon plockat bort det rosa skimrande filtret du kollade igenom tidigare och nu ser du världen för vad den verkligen går för. Det är inget du hämtar dig efter på någon dag, det tar tid.

När man vaknar igen är allt inte negativt, det finns alltid en silver lining. Det är allt från att se vilka människor som betyder, till att hitta sig själv och inse att jag tänker inte ta denna skiten mer. Man blir en bättre människa och man vandrar in i vuxenlivet med huvudet högt.

Det jag vill säga är att nu börjar mitt riktiga liv! Hänger ni med?