Just nu läser jag den Pulitzer belönade boken ?Nine Parts of Desire? skriven av Geraldine Brooks. Den handlar om olika muslimska kvinnor i olika länder. Det är en bok som jag starkt rekommenderar att läsa, den ger en annan sida av Islam än den som produceras i massmedia.

På bussen i eftermiddags satt jag och läste när jag kom över detta citat:

?To talk with him, I had to break with convention and sit with the men. When I returned to the women?s salon, the man?s wife winked at me. ?You just did me a great favour,? she said. ?My husband loves to talk politics. And talk politics to a woman is sure to have him aroused. Now I can?t wait to get him home. I know I?ll have great sex with him tonight? I blushed. The woman laughed. ?You Westerners are so shy about sex.??

Där har vi det, svart på vitt. Vi i väst lever efter motto mer ju mer hud desto bättre. Står en kvinna eller man naken i reklam annonsen desto mer kommer produkten att sälja. Eller?

Att skriva om sex är något som kvälls tidningarna älskar att skriva om, och vi älskar att läsa om det. Det är en del av vår natur, den eviga sex lusten.

På samma gång som vi är så liberala med tv-reklamer och artiklar, så är det ett socialt no-no att sitta och diskutera sex öppet. Fast det går att göra, om alkohol är involverat. Att öppet sitta och diskutera sitt sexliv, toppar listan över det mest samtals dödande ämnena. Är inte det lite underligt? Vi som ska vara så liberala!

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag också tycker att det är ganska pinsamt att diskutera mitt sexliv. Varför är det så?

Nu sitter jag här, igen. Klockan är nu halv tio och jag sitter med skolarbete, lika sen som alltid. Till min tröst har jag en kaffepanna, bra musik och en massa roliga(?) böcker att harva mig igenom. The life of a student...

Jag har förövrigt i dag tränat, måste ju tänka på bikinisäsongen 2010. Jag var också och träffade M för en kaffe i solen, men eftersom det blåste så mycket blev det en kaffe inne, fast det var mysig endå! Sen håller jag förövrigt på att gå in mina skyhöga och skitsnygga skor. Mina fötter gör faktiskt inte så ont...än. Jag håller er uppdaterade på mina fötters status, jag lovar!

nää, nu är kaffet klart och jag ska återvända i böckernas vida värld! Ha det!

R

Denna vecka har varit...jag vad ska man säga?... det finns inga bra ord för vad denna vecka varit, ni får nöja er med underbar.

Den har innehållit:
-en nyckel
-en mystisk man
-en segelbåt
-sol
-saltvatten
-ett flygplan
-och en Hollywood kyss...

Men nu är det söndag och allt bra kommer till ett slut... BLÄÄÄÄ

R

Jag är så lycklig! och det är allt ni får veta!

Har du någon gång varit kär? Sådär riktigt kär? Du vet så kär att när du ser personen så vet du inte vart du ska ta vägen du bara dras in. När du kysser personen så blir du helt svag i knäna. Har du någonsin varit så kär?Det är jag. Fast det är så mycket mer underbart än någon kan beskriva i ord. Nu kommer jag till min fråga: kan kärlek få en att bli dum, korkad?

Jag har alltid sett på tjejerna i min närhet som med all kraft de haft hängt kvar vid en killes sida, trots att han var bad news. Jag har alltid tyckt synd om dem, de har i mina ögon varit rädda, svaga, till och med lite patetiska. Men nu är jag en av dem. Jag är en av dem. Lika patetisk, lika svag och självdestrutiv, om inte mer.Jag är inte bättre själv.

Jag har suttit och tänkt på det varför man blir sådär needy och så självdestruktiv. Är det inprogrammerat i vårat dna? är det omgivningen som lärt oss att så ska man vara. Handlar det helt enkelt om att inte ha tillräckligt med självrespekt och säga ifrån? Är vi inte värda mer, än någon kille som stampar på en och krossar en totalt?

Jag är en hopplös romantiker, jag är helt allvarlig. Jag tror på drömprinsen, Mr Right och allt annat corny. Jag tror också på det faktum att du har en soulmate, kan personen som jag tänker på vara min?  Är det då så väldigt konstigt att jag håller mig kvar med all kraft jag har? Men hur ska jag kunna veta hur det känns när man träffar the One? Tänk om man dissar the One och man aldrig får en ny chans? Vart leder det då?

Har ni inget konstruktivt att säga i frågan så skit i och säga det, okej?

Just nu strömmar Adeles "Chasing Pavements" ur iPod. Den är helt otroligt bra! Hörde henne i London och sedan dess har jag varit helt hooked.

London var helt otroligt. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan när jag kommer dit, den är speciell, lite som den känslan du får när du kommer hem efter en lång resa. Jag tror att jag hittat mitt hem, det är mina drömmars stad. Den har allt. När jag var där träffade jag min älskade V , det var hos henne jag bodde. Usch, att bara sitta å tänka på det får mig att vilja springa till landvetter och ta en plan till London.

Måste få berätta om S också, en annan Londonsvensk. Hon går på Imperial och pluggar till Aeronautic engineer och pågrund av bra betyg får hon åka till MIT i ett år! Som skolan betalar! Jag önskar henne bästa lyckan i världen. Jag måste ju säga att jag är fett avundsjuk! Jag vill också!

Jag träffade även P, det gick bättre än väntat. Vi är numera på lite mer vänliga premisser än innan. Fast det var lite jobbig ska erkännas men som en 21th century woman så klarade jag av det med stoltheten i behåll. XD

Det värst var nog söndagen, det var dax att åka hem. Fast det slog mig inte hur mycket London betyder för mig, förrän jag satte mig på bussen i Sverige. Då kom allt, jag hörde inte hemma här. I det ögonblicket lovade jag mig själv att jag skulle åka tillbaka och då för en lite längre resa.

Här kommer Adele med Chasing Pavements, enjoy!



H&K
R