Nu tänker jag bitcha lite så om ni inte känner för att läsa det, kan sluta läsa nu!

Åh, jag blir så trött! Att man kan vara så j***a, Aah! Okej kanske ska berätta varför jag bitchar... Har precis pratat med P, som vilken dag som helst. Vi kom in och prata på vad som händer i helgen, han skulle göra något med grabbarna grus och jag berättade att jag skulle ut imorgon, och han flippar på mig. Whats up with that? Han började med någon form av förhör, vart jag skulle, med vem, osv. Med andra ord han blev svartist. Men han attakerade mig, så jag blir deffensiv och börjar käfta tillbaka (inte mitt smartaste ögonblick) och nu är vi inte på så bra termer....

Man ska också veta att det är igentligen jag som ska reagera så inte han, jag har inte gjort något in the past, men det har han.  Blir det så här när man umgåtts in en månads tid, non stop? Kommer vi verkligen överleva den kommande hösten?

Nu börjar få skuldkänslor över hela situationen! tror att jag ska ringa och prata med honom igen!

 Jag ligger i mitt mörka rum under mitt varma, mysiga, prassliga duntäcken och försöker med min telepatiska förmåga att stänga den 20 cm glipan mellan dörren och dörrkarmen. Den släpper in ljus och verkligheten utanför, den måste stängas. Min telepatiska förmåga vill inte infinna sig, så jag försöker med mitt ben. Hela jag är 156 cm och avståndet mellan sängen och dörren är 2-3 m, inte en chans att mitt ben kommer att nå. Varför insåg jag inte det innan jag sträckte ut mitt ben utanför det varma täcket?

Klockan är ett någonting, jag är dödstrött. Kan ha att göra med att jag var på tjejmiddag igår (Tack, tjejer för en underbar kväll!) eller så kan det ha att göra med att jag precis insett att mitt sommarlov är slut, eller bara det faktum att jag måste jobba...

Vart är du? du sa att du skulle ringa när du nådde svensk mark, men nu har det gått 20h sen du sa det... Vart är du? mår du bra? har det hänt något? Jag saknar dig, överreagerar jag nu?

Edit: Jag överreagerade.

Jag skakar. Jag mår illa, världen snurrar för fort. Nu har du gått för långt, din JÄVEL! Fattar du det?!

Pust, äntligen är denna dag slut. Det känns som om den hållit på i evigheter och evigheter. Det positiva är att det har varit en mycket produktiv dag, jag hann med nästan allt. Det som återstår är lite mindre detaljer som strumpbyxor och bröllopspresent. (Hjälp! Vad ska jag ge brudparet?!)

Nu är sminket bort tvättat och tänderna är borstade, nu väntar mitt hav av kuddar och några timmars skönhetssömn (som om det skulle hjälpa) innan jag ska med tåget. Jag gjorde det stora misstaget att läsa på innehållsförteckningen på min ansiktskräm, när jag stod halv blind och borstade tänderna. Det här finns i min ansiktskräm, Mattifying day lotion av Cliniderm:

Idag fyller jag år! Men mitt firande får vänta har viktigare saker att ta itu med, nämligen lite mer bröllopsdetaljer. Festandet får bli nästa vecka när allt är över!

Aja, nu måste jag fortsätta! Ha det underbart!

Nu är jag äntligen hemma igen och mina fötter har intagit storleken 40 (har i vanliga fall 35-36). Jag tror inte att jag springit så mycket fram och tillbaka som jag gjort idag, fast det var värt det. Allt har klappat bra, lite krångel men det får man ju räkna med. Förhoppningsvis kommer deras dag att bli helt underbar!

Nu måste jag få bekänna nått, vet ni vad jag saknat mest under tiden jag varit borta? Mina hundar! Hur underligt det än låter så är det mysig att bli hälsad på morgonen med att bli attackerad av två hundar. Samma sak när man kommer hem igen efter en hel dag eller bara 5 min. Lika glad över att få se en. Fast bäst gillar jag att på morgonen äta frukost framför OS med mina killar och ha dem liggandes på mina fötter. Det är mysigt!

Nu måste jag äta, jag håller på att få ett blodsockerfall delux! Ha det underbart!

Japp, nu är jag hemma igen. Den närmaste framtiden kommer jag kanske eller vadå kanske? jag kommer att gnälla över sverige, I promise! Försök att ha lite överseende med detta. Fast blir jag en för stor bitterf***a så får ni säga till.

Det har varit helt underbart, men tiden går alldelse för fort när man har roligt. Klychigt, värre. Men ack så sant. (Exakt redogörelse får ni som träffar mig:p)

Jag försöker att tycka att det är roligt, jag försöker verkligen mitt allra bästa. Och det är faktiskt ganska roligt att träffa alla igen, men visst saknar jag GB & P . Ska jag vara 100% ärlig så måste jag säga att när jag klev ut i ankomsthallen så ville jag bara springa till check in och åka tillbaka. Men som sagt jag försöker hålla attityden uppe!

Till något betydligt roligare! Fast inget kan vara roligare än GB så...Nej nu får jag skärpa mig! Fokusera,kvinna!

Just nu (eller för några timmar sen) satt jag i en explosion av tyll, brudbuketter, kort på olika tårtor och en kompis som var ( och antagligen är fortfarande) helt i extas. Hon ska gifta sig för er som inte fatta det. Jag är en av hennes brudtärnor och den som ska få allt att gå lika lent som ett ned slitet bildäck. Romanstisk liknelse eller vad säger ni? Iaf imorgon ska diverse detaljer ordnas, så som bordplacering och min klänning. Stressigt värre!

Nu alla barn får jag inte vara upp längre! Sov sött!

I've done something drastic, just out of sheer boredom...Can U guess what?